Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor... Nu är det dags – skolavslutning och sommarlov! Rektorn håller tal, klassen sjunger sånger man övat länge på, någon spelar på ett instrument, uppklädda barn och stolta föräldrar.

 

Vi backar tiden lite. Det är i slutet av mars, sommaren är på väg att inta Filippinerna med sin fulla kraft. På ön Mindoro, där mangyanerna bor, visar termometern på drygt 30 plus. Vi ska få vara med på förskoleavslutning i Safa, en av byarna på Mindoro där Team Mission har sina Day Care-center. För att komma till Safa kör man så långt man kan, på vägar som kräver en Land Cruiser. Sen återstår två timmars vandring upp i bergen. Mangyangerna som går förbi oss på vägen ser oberörda ut med flipp-flopps på fötterna. När vi svenskar ska upp i de bergen utrustar vi oss för hiking - ni vet med riktiga sandaler, gröna byxor med fickor på sidorna (möjliga att använda som både skydd mot odjur, för att se anständig ut och som går att fälla upp när det blir alldeles för varmt), kepsar, stor vattenflaska, vandringsryggsäck... Efter 10 minuter brant uppstigning är vi helt genomblöta. Vi tar pauser med jämna mellanrum och förstummas av den bedårande utsikten; djungel, berg och åter berg, havsutsikt, palmer, bananträd...

 

Så kommer vi fram till Safa, byn på berget. De flesta hus är byggda av bambuträ, byggda en meter över marken för att skydda från djur och vatten. Husdjuren går omkring fritt; höns, tuppar, hundar, katter, grisar. Ingen el, inget rinnande vatten. Och vackra mangyanger, flera uppklädda examensdagen till ära. Många kvinnor och flickor klädda i den traditionella vävda kjolen. Många män och pojkar klädda i ”the g-string” med en machete i skärp ring midjan. Barnen är lite blyga och vågar inte komma fram för att hälsa på oss, men de sitter gärna i grupp ganska så nära och bara tittar. När man får ögonkontakt skrattar de och tittar bort. Många har inte haft möjlighet att gå till skolan. Men med Team Missions förskola, får man lära sig att läsa, skriva, räkna, lära sig lite engelska fraser mm. Dessa kunskaper krävs för att man ska få börja i första klass. Eleverna i förskolan är uppskattningsvis mellan 5 och 40 år.

 

Examen i Filippinerna är mycket högtidlig. I Safa äger den rum i byns kyrka/samlingslokal. Vi, som ”visitors” /gäster, får gå först i marschen utifrån gården in i kyrkan till högtidlig musik som strömmar från bandspelaren. Efter oss går eleverna, två och två, hand i hand. Alla står upp och applåderar och innan man sätter sig så sjungs nationalsången (med handen på hjärtat) och en inledningsbön beds. Sedan är det dags för tal av skolledaren och byns ledare. Även vi som gäster får hålla varsitt tal. Talen varvas med att vi får hjälpa till med att dela ut examensbevis och olika diplom och medaljer. ”Bästa elev”, ”Bästa kamrat”, ”Renaste eleven”, ”Ärligaste eleven”, ”Punktligaste eleven”...Även utmärkelserna mottas under högtidlig musik. Examensbevisen delas ut med hjälp av elevens förälder.

 

Efter avslutningen bjuds alla på festmat. Det kan vara ris, kycklinggryta, kasawa och bönor. Till efterrätt hämtades kokosnötter från en palm; man dricker först mjölken direkt ur nöten och sedan äter man köttet.

 

Söta, uppklädda barn, stolta föräldrar. Vi har fått se en del av det arbete som Team Mission gör här i Filippinerna.

 

/Maria, Marcus och Hanna.

 Examen i Safa

 

Något om oss:

Maria och Marcus Löfvenholm: 31 resp. 33 år. Gör praktik på Team Mission Philippines februari-juli. Maria arbetar annars

 inom socialtjänsten och Marcus inom Migrationsverket.

Hanna Adamsson: 22 år. Gör praktik på Team Mission Philippines februari-juni. Ska börja studera kommande hösttermin.